Teknik i natur

teknik i natur 527

När jag inledde min karriär som VA-tekniker under 1960-talet kunde jag bara drömma om planeringsverktyg av den typ som finns idag. Då var man tvungen att utgå från kartor och ritningar med minst sagt tveksam kvalitet och noggrannhet. Kunskaperna om befintligt VA-ledningsnät fanns bokstavligen ”i huvudet på en gammal gubbe”. Steget till dagens situation med myCarta Plan och VA-banken från Aveki är enormt. Vi har nu blivit bortskämda med att enkelt kunna ta fram kartor och uppgifter av aldrig tidigare skådad kvalitet.

Trots allt detta är vi ändå inte framme vid den vision jag som ung teknikentusiast såg framför mig. Då gäller det kanske inte längre kapaciteten hos de digitala verktygen utan snarare vårt sätt att (inte) använda tekniken och kunskaperna. Detta illustreras bäst av den stegrande frekvensen av allvarliga översvämningar inom våra tätorter. Visst kan vi skylla på klimatförändringar, men enligt min mening är det främst dåliga tekniska lösningar som är boven i dramat. Det är framför allt vad gäller avloppsplaneringen som vi har brustit. Vi har haft svårt att inse att avloppsplaneringen faktiskt kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt.  Jag ska illustrera detta med ett par exempel.

Dimensionering
VA-branschen har haft en märklig filosofi när det gäller att dimensionera dagvattenförande ledningar. Man har utgått från historiskt registrerade regn med viss återkomsttid. Låt säga att man dimensionerat sina ledningar för regn med 2 års återkomsttid. Detta låter ju gott och väl, men egentligen betyder det att man vartannat år får räkna med att ledningen inte alls räcker till. Vad händer då? Jo, vatten rinner på gatan, som blir en flod och i förlängningen åstadkommer, just det, översvämningar. Förvånande?

Planutformning
Planutformningen har i väldigt hög utsträckning skett enbart vid ritbordet, ofta för att förverkliga mer eller mindre lyckade politiska idéer om samhällsutvecklingen. Alltför liten uppmärksamhet har ägnats åt sådant som topografi, geologi, hydrogeologi och andra naturförutsättningar. I bilden nedan visas ett sådant exempel, där arkitekten tydligen hittat en passare i sin skrivbordslåda och valt att leka med den. Säkert effektivt för stunden, men anpassningen till naturen = 0. 
Jodå, detta (och många liknande exempel) finns i verkligheten!

teknik i natur 2


Systemplan för dagvattenhantering och dränering
De flesta av oss tekniker är duktiga på att åstadkomma våra konstruktioner på analoga eller digitala underlag. Men det är inte samma sak att rita upp ett VA-ledningsnät för ett nytt planområde som att visa VVS-konstruktionerna i en byggnad. När det gäller dag- och dräneringsvatten är hänsynen till naturens förutsättningar helt avgörande. 

I min vision går planarkitekten och VA-projektören ut i naturen tillsammans när ett nytt område ska planläggas. En av dem, eller helst båda, ska då ha goda kunskaper i sådant som kvartärgeologi, geohydrologi och biologi. Man ska tillsammans identifiera viktiga geologiska informationer, vegetationstyper och utströmningsområden och skapa sig en bild av hur en naturnära hantering av dagvatten och dränering bör ordnas. Med hjälp av sina fina, digitala verktyg registrerar man huvuddragen av de gemensamma iakttagelserna. Detta utnyttjas sedan i det fortsatta planarbetet. Det man då åstadkommer vill jag kalla för en systemplan.

Hantering av redan existerande problem
Nu vet vi ju att man i det dagliga arbetet måste hantera stora problem i existerande bebyggelse. Har man i kommunen aktivt använt verktyg som VA-banken, vet man som regel redan var, när och hur problem uppkommer. Det är då naturligt att man försöker förebygga nya problem med åtgärder, som tyvärr ofta blir av mycket lokal karaktär. Men i detta skede är det extremt viktigt att ta sig en funderare på hur dag- och dräneringsvattenfrågorna skulle ha hanterats om man från början haft en systemplan. Åtgärden man sätter in bör absolut utformas så att den även passar in i ett större mönster. 

Jag tror alltså att det är en mycket god investering att i efterhand upprätta en systemplan även för existerande bebyggelse. Då får man chansen att successivt anpassa en bristfällig dag- och dräneringsvattenhantering till de principer som borde ha använts från början. 

Jag hoppas att jag lyckats inspirera några planerare att ge sig ut i naturen och dra upp de stora riktlinjerna för nya planområden. Iakttagelser och lösningar läggs in direkt i de digitala verktygen.

Hänsynen till naturens förutsättningar är ett måste om vi ska undvika nya, olyckliga misstag i VA-planeringen! Låt oss slippa en utveckling där vyer som nedan förändras till stadsbilder av ostasiatisk modell!

teknik i natur 3

kent_90 /Kent Alm


2022-05-30