Om dagvattensystem

blogg kent paraply

I slutet av århundradet började man ifrågasätta synen på dimensioneringsprinciperna allt mer och man måste nu räkna med att det kan komma stora regn med hög intensitet. I det här blogginlägget diskuterar Kent Alm vilka krav detta ställer på stadsplaneringen.

Traditionell dimensionering av dagvattenledningar
Under en lång period på 1900-talet rådde ganska stabila förhållanden vad gäller regnens intensitet och varaktighet. Genom uppföljning av nederbördsdata kunde man då skapa kurvor för intensitet, varaktighet och återkomsttid. Våra största städer skapade egna sådana formler och diagram. Så småningom kom även SMHI in i bilden och presenterade liknande kurvor på nationell basis. Med sådana kurvor som grund har kommunerna dimensionerat sina dagvattenledningar för att klara en viss regnsituation. Det kan till exempel röra sig om att man bestämt sig för att dimensionera ledningarna för att klara ett regn med 10 minuters varaktighet och med en återkomsttid av 10 år.

En sådan dimensioneringsprincip kan dock synas vara ett mycket teoretiskt sätt att se på naturen. I praktiken innebär den att man accepterar översvämningar i någon form när den dimensionerande situationen överskrids.

Ändrade förhållanden
I slutet av århundradet noterade man att regn som överskred de dimensionerande situationerna nu återkom betydligt oftare än vad statistiken visade. Man fick också ”skyfall” av tidigare okänd dignitet. När det kom regn som gav 80 á 100 mm på ett fåtal timmar blev det stora översvämningar. Man såg följder som källaröversvämningar, erosionsskador, urspolade reningsverk och recipientskador av detta. Synen på dimensioneringsprinciperna började då ifrågasättas allt mera. 

Nya krav på stadsplaneringen
Att man numera måste räkna med att det kan komma stora regn med hög intensitet ställer nya krav på stadsplaneringen. Gatorna kan då komma att fungera som floder. Instängda lågpunkter utan naturligt avlopp till öppna vattendrag blir översvämmade. Risken för erosionsskador måste också beaktas.

Avrinning från olika typer av ytor
Egentligen är det så att våra gator, hustak och hårdgjorda ytor i övrigt fungerar som stora ”trattar”, som tar emot all nederbörd som faller på dem. När vattnet från dessa ytor avleds direkt till ledningar ökar flödet i dessa mycket snabbt.

vahornan10 fig 1
Figur. Hårdgjorda ytor fungerar som stora trattar. Vid häftig nederbörd riskeras överbelastning av ledningssystemet.

Avrinning från grönytor
Normalt räknar man inte med att det sker någon nämnvärd avrinning från grönytor till dagvattensystemet. Vid väldigt våldsamma regnväder kan detta förhållande ändras dramatiskt. Om regnet är så kraftigt att även grönytor medverkar till avrinningen kan man nå ett tröskelvärde, när den medverkande ytan ökar mycket kraftigt.

Erfarenhetsmässigt kan man räkna med att en välskött gräsmatta kan ta emot ca 40 mm regn under ett enskilt dygn, utan att ytavrinning sker. 

Separering
Som VA-tekniker vill man ju gärna hoppas att spillvattenhanteringen fungerar normalt även när en översvämningssituation vid regn inträffar. Men då krävs det ju att systemen verkligen är effektivt separerade. Tyvärr upptäcker man då ofta att så inte är fallet. Det kan röra sig om sådant som direkta felkopplingar, brädd- och nödavlopp, ”kortslutning” via husgrundsdräneringar eller överläckning i ledningsgraven. 
Det är också klassiskt att räddningspersonalen sätter in pumpar i översvämmade källare och släpper vattnet direkt i närmsta spillvattenbrunn.

I kommande inlägg kommer jag att behandla olika åtgärder för att möta översvämningsproblematiken.

kent_90  /Kent Alm


2020-07-24